dansa fastän hjärtat brister

Ett par kompisar till mig firar idag tio år tillsammans. Tio år! Det är ju sjukt länge alltså! Det längsta jag varit tillsammans med någon är knappt fyra år. Jag undrar om jag någonsin kommer stå ut med en och samma person så länge som tio år. Jag hoppas och förutsätter det, men är innerst inne väldigt tveksam. Vet inte om det beror på att jag ännu inte träffat den där personen som det känns så rätt med. Jag intalar mig själv det i alla fall. Kan ju, medan jag ändå håller på att intala mig själv sådana saker, även intala mig själv att det är Mr X som är den där rätte. Det bestämde jag nu.

Hur det går med honom? Jodå. Hyfsat får man väl ändå säga. Vi har väl egentligen inte kommit framåt i vårt icke-förhållande egentligen. Men vi har kontakt och var på någon slags dejt häromdagen. Jag vågar knappt föreslå att vi ska ses för att jag är rädd att skrämma honom och dejten var på mitt initiativ, så nu ligger bollen hos honom. Vi får väl se hur det går. Jag avskyr att inte kunna styra upp som jag vill! Men det är väl något jag får jobba på antar jag...