En fin känsla och några fjärilar
Det har bosatt sig en fin känsla i min mage. En fin känsla och några fjärilar. Det känns riktigt bra det här. Vet inte vad som hänt med Mr X, men jag tror att han är fast på kroken nu. Vi har under midsommarhelgen smsat i princip konstant. Konstant i tre dygn, inte illa. Inklusive idag på jobbet. Haha. Vi sitter bara några meter ifrån varann, ändå är sms så vi konverserar. Inga misstankar från något håll.
Förra veckan kollade vi på film och han sov här. Det var riktigt mys. Vi gjorde ett försök att prata om oss, om vad vi är. Det gick inte alls bra. Vi satt bara och sa "Jag vet inte, nä jag vet inte" som ett mantra. Haha. Vi får nog göra ett nytt försök, för nu känns det som sagt som att det börjar hända grejer. Kanske är tur att det snart är semester, så behöver inte jobbarkompisarna få veta något riktigt än.
Men jag mår bra och det känns bra! Vill ju såklart bara berätta för alla om mina fjärilar och den fina känslan, men det får vänta lite till.
Förra veckan kollade vi på film och han sov här. Det var riktigt mys. Vi gjorde ett försök att prata om oss, om vad vi är. Det gick inte alls bra. Vi satt bara och sa "Jag vet inte, nä jag vet inte" som ett mantra. Haha. Vi får nog göra ett nytt försök, för nu känns det som sagt som att det börjar hända grejer. Kanske är tur att det snart är semester, så behöver inte jobbarkompisarna få veta något riktigt än.
Men jag mår bra och det känns bra! Vill ju såklart bara berätta för alla om mina fjärilar och den fina känslan, men det får vänta lite till.
tio år - en halv evighet
Ett par kompisar till mig firar idag tio år tillsammans. Tio år! Det är ju sjukt länge alltså! Det längsta jag varit tillsammans med någon är knappt fyra år. Jag undrar om jag någonsin kommer stå ut med en och samma person så länge som tio år. Jag hoppas och förutsätter det, men är innerst inne väldigt tveksam. Vet inte om det beror på att jag ännu inte träffat den där personen som det känns så rätt med. Jag intalar mig själv det i alla fall. Kan ju, medan jag ändå håller på att intala mig själv sådana saker, även intala mig själv att det är Mr X som är den där rätte. Det bestämde jag nu.
Hur det går med honom? Jodå. Hyfsat får man väl ändå säga. Vi har väl egentligen inte kommit framåt i vårt icke-förhållande egentligen. Men vi har kontakt och var på någon slags dejt häromdagen. Jag vågar knappt föreslå att vi ska ses för att jag är rädd att skrämma honom och dejten var på mitt initiativ, så nu ligger bollen hos honom. Vi får väl se hur det går. Jag avskyr att inte kunna styra upp som jag vill! Men det är väl något jag får jobba på antar jag...
Hur det går med honom? Jodå. Hyfsat får man väl ändå säga. Vi har väl egentligen inte kommit framåt i vårt icke-förhållande egentligen. Men vi har kontakt och var på någon slags dejt häromdagen. Jag vågar knappt föreslå att vi ska ses för att jag är rädd att skrämma honom och dejten var på mitt initiativ, så nu ligger bollen hos honom. Vi får väl se hur det går. Jag avskyr att inte kunna styra upp som jag vill! Men det är väl något jag får jobba på antar jag...
Vet ingenting.
Jag saknar Mr X. Så enkelt är det. Jag vill ha honom här. Jag vill krama på honom och pussa på honom. Och jag skulle vilja tala om det för honom. Men det vågar jag inte. Vill inte skrämma honom, för det finns det nämligen risk för tror ju jag. Jag gillar inte att inte veta var jag har honom. Nu vet jag ju i alla fall att jag har honom på något sätt, men vet inte hur än. Det vet han ju inte ens själv, så vad ska man begära. Men jag vet i vilket fall att jag saknar honom. Så det så.
