Vet ingenting.

Jag saknar Mr X. Så enkelt är det. Jag vill ha honom här. Jag vill krama på honom och pussa på honom. Och jag skulle vilja tala om det för honom. Men det vågar jag inte. Vill inte skrämma honom, för det finns det nämligen risk för tror ju jag. Jag gillar inte att inte veta var jag har honom. Nu vet jag ju i alla fall att jag har honom på något sätt, men vet inte hur än. Det vet han ju inte ens själv, så vad ska man begära. Men jag vet i vilket fall att jag saknar honom. Så det så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0