dansa fastän hjärtat brister

Jag är världsbäst på att analysera och speciellt på att överanalysera. Är fullt medveten om att inte allt går att analysera sönder, för vissa saker och beteenden är helt random och har inte något med något annat att göra. Ändå kan jag bara inte låta bli. Speciellt inte när det gäller mr X här på jobbet. Inte blir det lättare av att han beter sig som han gör. Allt ska ältas och analyseras. Tur att jag har min privata terapeut här som hjälper mig. Inte för att jag blir så mycket klokare, men det är i alla fall skönt att ha någon att dryfta saker och ting med.

Det jobbigaste med att ha känslor för någon som jag tvingas att träffa varje dag är just det - att jag inte kan komma undan. Han är här och jag kan inte fly! Vilket också gör det omöjligt för mig att bli av med känslorna, för jag blir påmind varje gång jag ser honom.

Som det är nu så pendlar jag mellan hopp och förtvivlan. Jag hoppas fortfarande på att det ska bli vi, samtidigt som jag logiskt sett inte tror det egentligen.