dansa fastän hjärtat brister

Jag klarade mig utan bryt igår. Det blev en ganska spännande kväll, det måste jag säga. För mycket alkohol, givetvis... På grund av, eller tack vare, det tog jag i Mr X och sa att jag tyckte att vi borde prata. Jag frågade honom vad han tycker om mig egentligen och vad han vill, eftersom han håller på som han gör. Jag sa till honom att jag tycker om honom och att det gör ont i mig att se honom på jobbet varje dag, att jag söker nya jobb på grund av honom och att jag är allmänt förvirrad över vad han håller på med.

Han gjorde klart för mig att han tycker om mig också men att han är rädd för att han ska såra mig igen. Och det tro fan att jag är rädd för också! Men vad skönt det kändes att få höra att han faktiskt fortfarande tycker om mig, då har jag ju inte gått runt och inbillat mig det i alla fall. Sedan kan jag ju tycka att han är en fegis som inte vågar ge oss en chans. Även om jag också är rädd. Såklart. Men om vi nu tycker om varandra så tycker jag att vi borde prova. Sen kysstes vi också. Och höll om varandra och det var mys. Jag har saknat honom så! Sedan var det dessvärre en taxi som väntade på mig. Jag tyckte han skulle följa med mig hem, men det tackade han nej till, vänligt men bestämt. Det var bra kan jag känna såhär med facit i hand :)

Vi skulle höras idag tyckte han, vilket nog var klokt för vi var inte speciellt nyktra någon av oss. Vi har smsat i princip hela dagen. Får se om vi hörs på telefon sedan, eller om smsandet är den enda konversation vi kommer ha idag.

Annars ses vi ju på jobbet imorgon... Kan ju bli spännande att se hur det blir.